Hälsokurvan är på uppåtgående. Var ute på Elitserie-tävling idag, blev riktigt sugen på att trampa ut i de sugande bokskogsbackarna. Svårt att hålla sig när man får se täta snabba jaktstarter, man mot man och en µ-lätt Millinger ställa eliten i en mosse. Tyvärr inga Järla-krigare i jaktstartsfinal men Martin tog silver i E4 (revansch) och Jakob ett solitt lopp i E2 (trötta ben, troligtvis på väg in i en riktig formtopp).
Imorgon fortsätter kurerandet av halsont, då ska skiten ur. Ska också studera karta. I synnerhet en karta. Den söder om Perstorp som har en åker med en gård mitt på som heter Äktaboden. Det är bara 5 dygn kvar dit nu. Då är det 10-mila 2009, herrstafettens 64:e och damstafettens 33:e. Har längtat. Kommer ihåg första gången man åkte bussen till 10-mila, då från västsidan till Riala. Uppsnacket och tippandet bland seniorerna. Mina idoler. Pärlbandet på förstasträckan och omkastningarna på långa natten. Blod, mörker och kärlek. 10-milanatten är speciell och hur underbar som helst. Knappt en vecka kvar.
Vad kan vi göra?
-Fokusera. Gå igenom loppet, din egen prestation är avgörande. Hur är min stafett-taktik, vilka situationer kan jag ställas inför? Skaffa dig självförtroende genom dina tankar, nästa helg kommer vi vara hur starka som helst!
-Mycket mörker i år, start 21.30 och målgång 07.35. Vi är grymma på natt!
-Vi har förväntningar på oss, det betyder att det finns folk som tror och vet att vi kan prestera!
Det kommer bli en hård placeringskamp mellan dam- och herrlag, men jag tror herrarna drar det längsta strået. Snart smäller det.
//Orientering 365, blicken upp.
Senaste kommentarer