Järlabloggen

På grund av några återbud och ommöbleringar av platser i bilar finns det just nu 1 st plats ledig i bussen till träningslägret i Vemdalen 26-29 november + plats i stuga. Vemdalsskalet står pall blidvädret som dragit in över hela Sverige. 30 cm snö och 30 km spår just nu. Mer info kommer till anmälda inom kort.

Först till kvarn. Hör av dig till Erik eller Fredrik.

/Skidkommittén

Jag tycker att det är dags att tacka för alla filmer, bilder, blogginlägg, träningar mm. För att du brinner för Järla! Tack!

Direktlänk till filmen

 

Skön grej… eller?

/Olbos

Här ger vi 100% och för att du skall vara förberedd på vad som väntar kommer här program 2009/2010! Ändringar kan förekomma.

05-okt ”Komma-igång”
12-okt Cirkelträn. allmän
19-okt Ledarledd, gg övn.
26-okt Cirkelträn. allmän
02-nov Spänst, gg+cirkel
09-nov Uthållighetsstyrka/uppbyggnad
16-nov Allmän styrka
23-nov Spänst
30-nov Löpskolning
07-dec Allmän styrka, smidighet
14-dec Löpskolning
21-dec Uthållighetsstyrka/uppbyggnad
11-jan Allmän styrka
18-jan Spänst, smidighet
25-jan Löpskolning
01-feb Allmän styrka
08-feb Spänst
15-feb Uthållighetsstyrka/uppbyggnad
22-feb Spänst, smidighet
01-mar Löpskolning
08-mar Allmän styrka
15-mar Spänst
22-mar Uthållighetsstyrka/uppbyggnad
29-mar Spänst, smidighet
05-apr ? RÖD DAG påsk
12-apr ?
19-apr ?
26-apr ?

Programmet är anpassat för att man är med hela året, skaderisk finns om man
dyker upp mitt i säsongen när vi har gått vidare med komplexa spänstövningar.

Kommentera gärna! Än är det inte försent att påverka!
Vi ses ikväll!!

Förrätt: Nordsvensk knäcke med smör, julost och saltgurka och Bosse-special: kaviar.
Huvudrätt: Timjandoftande ärtsoppa med fläsklägg och stark senap.
Efterrätt: Blåbärssoppa i fäders spår för framtids segrar.
Dessert: Kaffe och pepparkakor.

Välkommen!

/Soppakockarna Henke, Fredrik, Greta

Det är inte ofta det händer. Men nu har det hänt igen. Jag vet precis när det var senaste gången, på ett 15 km fristils-DM på Ursvik för fyra år sedan. Det är bara sådana gånger det händer, att man tar ut sig så till den grad att det verkligen smakar blod i munnen. Jag visste det direkt, den där karaktäristiska järnsmaken som får mig att stoppa in fingrarna i munnen för att se om de är röda. Men det är dom inte, det bara smakar blod för att du är så jävla trött och slutkörd.

Men nu var det inte ett DM-lopp på skidor utan efter två dagars fruktansvärd stenhård träning med Järla. Låt mig berätta. I måndags tvingade Maria oss till spänstträning med hundratalet nya övningar. Upphopp, utfallssteg, mångsteg, bakåtlöpning och övningar där det bara smällde till tills jag blev alldeles förvirrad och musklerna bara darrade så jag var tvungen att panikstretcha efter en halvtimme.

Dagen efter tvingade jag min kropp som fortfarande darrade men som kändes okej att köra fyraminutersintervaller från Järlagården. Med en lånad lampa likt en långtradarstrålkastare kände jag mig åtminstone ha lite självförtroende även om ångesten inför dessa jävliga intervaller fanns där i magsäcken nånstans redan på eftermidagen. På gärdet och det är bara några minuter kvar, blicken börjar flacka, adrenalinet rinner till och det knyter sig lite i magen. Jag vill bara vara först, starkast och snabbast men jag vet att jag har mina övermän så jag får inrikta mig på att ge mina jämnbördiga en match. Jag älskar det, jag ska inte vika mig en tum, jag ska ta i tills det inte finns nått mer att hämta tills syra sprutar ut ur porerna.

Jag är nog en självplågare ändå, men jag gillar det och jag älskar gemenskapen just kring ett stenhårt intervallpass i november. En sekunden är det likt slagfältet i Poltava och alla lampor du ser vill du bara springa ifrån och sticka ner med en bajonett, nästa sekund skrattar du tillsammans och peppar varandra.

Ligger där bakom Elin för att jag vet att hon är grymt jämn och jag tar rygg varje intervall som känns så fruktansvärt lång. Höglund är stark, korta vassa steg, men ojämn. Och den nya engelsmannen Mark verkar vara av det rätta virket, stål och aluminium. Han ger sig inte och knäcker mig fullständigt på sista intervallen. Olle peppar på sista rundan, ”kom igen nu Tranan” skriker han och får mig att lyfta några procent tills kroppen fullständigt känns som gummi.

Sista intervallen är klar och järnsmaken rinner till i munnen. Jag vet att jag gjort mitt yttersta. Två stenhårda pass två dagar i rad. Nu får det bli sängen.

Kan säga att jag knappt har kunnat gå upprätt i veckan. Träningsvärken sedan i måndags har varit som en märla i mina baksidor och säte. I onsdags kunde jag knappt sitta ner, bara stå upp, stilla stilla. Men det är konstigt att det är samma sak  varje år. I november och december är jag mer träningssugen än en nykläckt senior. Jag kan köra hur mycket som helst till jag fullständigt stupar och det är bara så skönt. Muskelfibrer som trasas sönder och samman och som läker ihop till dubbel storlek. Jag är en självplågare.

/Trötta Tranan

 

Känner ni igen ansiktsuttrycket på killen ovan?

 

Har ni varit på Järlas träningar, Vinterserien eller på någon av Sveriges viktigaste orienteringstävlingar? Om JA, då känner ni förmodligen igen mannen på bilden och hans ansiktsuttryck!

 

Säsongen lider mot sitt slut och vi behöver börja blicka framåt mot nya framgångar och nya mål. Detta skall vi inom kort göra tillsammans genom utvärdering och genom bra planering inför kommande säsong.

 

Det som alla kan börja på att fundera redan nu är. Med vilken inställning går du in till varje träning? Vilken inställning har du inför/under varje tävling? Är svaret 100%?

 

När du exempelvis deltar på måndagsgympan startar du då precis när musiken för en ny övning börjar eller ”tjuvar” du 2 sekunder? Pressar du ut allt från dina muskler? Hur hårt kör du på alla dina egna samt Järlas arrangerade träningar? Tar du chansen att träna i tävlingslik situation? Är svaret 100%?

 

Svaret för killen på bilden är definitivt 100%! Har ni någon gång sett Olle Boström inte ta chansen till att få träna maximalt? Jag har i alla fall aldrig gjort det… Och jag tror också att detta är en av nycklarna till hans framgångar.

 

Oavsett om man varit trött eller haft mycket att göra under dagen så kan man alltid se till att ha inställningen att under detta träningspass skall jag fokusera 100%. Har man varit sjuk och inte kan springa i maxfart kan man alltid fokusera på orienteringen till 100%.

 

Vi blir bara bättre och bättre individuellt samt lagmässigt varje år vilket är positivt. Vi har som grupp en ivrig samt härlig inställning till att vilja prestera tillsammans. Själv så tror jag inte att framgångarna bara kommer att komma över en säsong så lugn bara lugn vi kommer successivt att bli bättre tillsammansJ Men något som jag definitivt tror på är att om man ger 100% på alla träningar så kommer man att komma längre och högre!

 

Just därför så ska DU tänka på killen ovan eller viska för dig själv ”100%” inför varje träning. Låt detta ge dig en ”trigger” om att nu skall jag ta chansen till att utnyttja träningen samt ge 100%. Upprepa även ordet 100% till din Järlakompis så att vi tillsammans fortsätter stötta varandra till framgång.

 

Nu är det 100% som gäller, inte 08!

 

//PH

De flesta orienteringsklubbar har sedan länge lagt ner sina klubbtidningar och istället valt den hundraprocentiga internetvägen. Järla har gjort ett annat vägval och behållit den tryckta klubbtidningen som komplement till det digitala och utvecklat den till en årlig sammanfattning i magasinformat.

Tidningen som från början hette Järla-Nytt utkom med sitt första nummer på våren 1970 med en redaktion bestående av Birger Johansson, Dan Danielsson och Karl-Bernt Gawelin med utgivning fyra gånger per år. I slutet av 70-talet tog Åke Hall över som redaktör fram till 1988 då ”Jonas den gamle” (Jonas Andersson) tog vid. Två år senare bytte tidningen namn till Järlamagazinet och började ges ut en gång om året istället och 1994 tog Fredrik Trahn över som redaktör.

Nu är det snart dags för ännu ett välmatat nummer. Redaktionen vill ha ditt bidrag senast 15 november.

/Järlamagazinets redaktion

Titta på bilden från föregående inlägg ”Bär riktiga orienterare paraply”. Tänk er bort paraplyet och ni ser vad jag ser. En man. Tuff, modig och stark. Fokuserad och sugen. Och framförallt detta vildvuxna skägg. Smålandskavle-löpare! Stå upp och släpp skägget löst, det kommer behövas kommande helg!

Årets hårdaste avslutningsstafett avgörs 10 km sydöst om Jönköping i Tenhult, damerna över 4 sträckor (1 natt) och herrarna 5 sträckor (2 natt), Järla mönstrar 1 damlag och 2 herrlag. Småländska höglandet bjuder på måttlig till stark kuperad terräng, delvis med detaljrika höjdpartier. Framkomligheten kommer delvis att vara begränsad och större och mindre områden med tät skog förekommer. Detta i kombination med mörker och eventuellt kyla och blöta kan göra tävlingen till detta ruskiga mandomsprov som vi bara älskar.

Jackson värmde föregående helg upp med Tjur-ruset, och enligt bilder skulle det kunna vara relevant till Smålandskavleterrängen. Se inslag från Sportnytt (6.45 in) :

http://svtplay.se/v/1733440/sportnytt/17_10_19_45 

Så tills på lör-sön: Save your fur or die.

//De hårigaste i förstalaget

Vintern kryper oss allt närmare och knappt har vi hunnit ställa undan orienteringsskorna och pusta ut förrän uppbyggnadsträningen är ett faktum igen. Skidkommittén kan nöjt konstatera att lägga ner den 40-åriga klassikern Haraslägret var en succé. Samtidigt som den sorgligt sköts i sank började anmälningarna till Vemdalenlägret i november istället att strömma in.

Just nu ligger anmälningsläget på nära 70 pers och det finns bara enstaka platser kvar. Skulle det vara många som vill komma med fortfarande så lovar skidkommittén att lösa det också!

En tredjedel av det 50 km långa spårsystemet är redan öppet, se www.skistar.com

”Alla ska med!”

/Skidkommittén 

Höstens mörka kvällar ger tid för eftertanke. Och analys. 25-manna är tävlingen där vi skulle visa att vi kan leka med de stora pojkarna. Och visst gjorde vi det. Men som en fortfarande oerfaren liten kattunge åkte vi på en del smällar samtidigt som vi fick in ett par riktiga pärlor.

Lag 1 skulle nu äntligen kliva upp på topp-10. Och visst kan man tycka att det var dags med platssiffrorna 22-15-15-22 de senaste fyra åren. Men att vara topp-10 på en av världens största orienteringsstafetter ger inte utrymme för några misstag alls i princip. Vi stod inte pall och klarade oss inte, det blev en 18:e plats, vilket inte är fy skam. Nästa år!

Lag 2 har en sorglig historia bakom sig. De senaste fyra åren har resulterat i tre felstämplingar. Att kapaciteten finns tvekar ingen på, men koncentrationen saknas. Nästa år!

Lag 3 imponerar kanske mest av alla våra lag. Säkra som få med ljud- och ljussignal som ledstjärna maler man sig fram i bakvattnet. Och det ger resultat. 154:e plats och faktiskt före lag 2 en god stund, var till exempel 116:e lag efter sjunde sträckan. Nästa år! 

Jag slänger ett öga på utetermometern i köket. + 2 grader nu. Undrar hur de har de där ute på natt-KM… Jag tror jag tar en kopp te här i soffan.

/Trötta Tranan