Järlabloggen

Elitklasser och långklasser i all ära. Alla kämpar på. Vissa gör jättefina resultat, medan andra väntar in rätta dagen att slå till.

Hårdaste kampen inom klubben har vi nog i klassen H45. Igår var de inom 23 sekunder. Ola var bäst 2 sekunder före Fredda som sedan krossade Magnus med 21 sekunder. Idag låter resultatservice meddela att Magnus var snabbast. 1:43 före Ola och endast 42 före Fredda.

Våra glada gubbs ligger 96, 98 och 103 sammanlagt efter två etapper. Fortsättning lär följa – Följ den hårda kampen via webben…

/BM

Som ni säkert sett så är det svarta grejer på gång i Järla. Inte bara nya kläder utan en hel make-over av vårt utseende – en ny profil och en ny tävlingslogotyp som ska beskriva det moderna Järla Orientering.

Järlas första klubbkläder kom på 30-talet och var då helt svarta eller helt vita och senare kom även kläder med ett broderat klubbemblem på bröstet. Sedan dess har Järlas grundfärger alltid varit svart och vitt. Tävlingströjan i svart banlonstretch på bilden som jag fått ärva från Hasse Stjernström är i från början av 70-talet. Av någon anledning dök den käcka färgen vinrött upp i Järla nån gång på 70-talet. Först som helt vinröda jackor i poplin, bävernylon och teddyfodrade överdrag och till och med en glansig WCT-overall helt i vinrött av märket Yngve Ek. Med åren blev det vinröda inslaget allt mindre och försvann i slutet av 80-talet.

Till klubbresan till Italiens 5-dagars 1992 togs det fram en vit sommartröja och 1994 kom de nuvarande tävlingskläderna där vinrött helt åkte ut och ersattes med rött och orange inspirerade av Tysklands fotbollströjor i VM den sommaren.  Den som spar på gamla Järlamagazinet kan leta fram numret från år 2000 som har ett mustigt modereportage om Järlas kläder genom åren.

De 16 år gamla kläderna från 1994 är nu mer än omoderna för att visa vad Järla står för idag och vår vision: ”Vi siktar på att kontinuerligt vara en av Sveriges allra bästa orienteringsklubbar för både ungdomar och elit. Vi vill erbjuda bästa möjliga utvecklingsmiljö för våra medlemmar.”

Så håll utkik efter den nya profilen och de nya kläderna som snart finns till beställning!

/Tranan

Hej!

Jag fick höra att några tyckte att det vore roligt att höra lite av mina egna ord om JVM.

Ett ganska långt blogginlägg finns här: ollebostrom.wordpress.com

Tack än en gång för alla gratulationerna! Det värmer! Nu jobbar vi vidare i sommar! Ta hand om er alla och njut av värmen så länge den varar. Det ska jag göra! 🙂

/Olbos

Järla på kartan igen – och i verkligheten. Ny skylt på elljusspåret.

/tt

Dubbelseger i Elitserien! Ja, vad säger man. She´s so cool.

/tt

Järla förstärker från och med i sommar med David Bejbom från Vänersborgs SK. Som andrarankad i Västergötland och 48:e rankad i Sverige kommer han att bli ett bra tillskott i klubben, orienteringsmässigt och inte minst socialt.

Järlabloggen fick en pratstund med Vänersborgaren.

Välkommen till Järla!
– Tack, det känns kul. Jag håller på att flytta till Nacka då jag ska börja jobba på Kartverkstan med bland andra Göran Andersson. Järla kändes helt naturligt för mig då jag vet att det är en seriös och offensiv klubb med ett skönt gäng.

Berätta lite om din bakgrund som orienterare.
– Har nog sprungit orientering sedan jag var 6 år då storebrorsan började hemma i Munkedal i Bohuslän där jag är uppvuxen. Vänersborgs SK har jag tävlat för sedan jag blev senior 2007.

Hur ser du på din elitsatsning?
– Som senior är det 8:e-platsen på medel-SM 2009 som jag är mest nöjd med men även en seger på tredje etappen i H21E på O-ringen 2007 var väldigt kul. Jag har stegvis etablerat mig på allt högre nivå och hoppas på att ta ytterligare ett steg nu.

På vilka sätt tror du att du kan utvecklas?
– Framför allt vill jag försöka bli seriösare i min träning, mer strukturerad och få en bättre kontinuitet än tidigare. Jag tror att det passar bra med ett miljöombyte och få lite ny träningsterräng, fler att pressa sig med på träningarna och såklart lite mer ”fuel to the fire”.

Vilka känner du i Järla sedan tidigare?
– Jag känner framförallt Härberg och Hence Carlsson från tiden på orienteringsgymnasiet i Eksjö. Jag har varit med på några Järlaträningar och det kändes bra direkt.

Var kommer du att bo?
– Inte helt klart ännu… till en början i Anders Platts lägenhet i Saltsjöbaden, sedan får vi se…

Järlabloggen säger varmt välkommen till David!

/Tranan

”Världen bästa lopp på världens bästa bana”. En klassisk artikel i Skogssport nr 2/1979 om Älgrevet 1977. Norrmannen Sigurd Dählie gjorde ett av sina mest perfekta lopp och vann herrarnas elitklass efter 102 minuters stenhård löpning.

Älgrevet i Fredriksberg på gränsen mellan Dalarna och Västmanland var en ”rejäl” tävling som tyvärr gick i graven för 15 år sedan när arrangörsföreningen Ulriksbergs IK började tyna bort. Men drömterrängen finns kvar och likaväl de fantastiska kartorna.

Häng med på KM-helg i klassiska Älgdrevsmarker 14-15 aug! Det kan inte bli mer Samuraj än så! Vi har i dagsläget 70 platser bokade i stugor i Säfsen bredvid Fredriksberg.

Anmäl dig på anmälningsfunktionen på hemsidan senast 24 juni!

Klicka på kartan så får du se en absolut klassiker från 70-talet.

/Arrangören

Är det så här den ser ut? Får vi se den ikväll?

/tt

Bisarr känsla 1: Fredagskväll sent i maj. Istället för hemmets lugna vrå ska jag  till Ådran för Jukolatest. I skymningen glider jag fram i ett skumt sommarstugeområde som påminner om en blandning av nybyggarsamhälle, amerikanska mellanvästern och det inre av Småland. Påbyggda små stugor med tomter fulla av bråte, bilvrak och motorcyklar. Folk som tittar misstänkt bakom gardiner. Har ni sett ”Den sista färden” så vet ni känslan.

Bisarr känsla 2: Helt plötsligt skramlar en gammal rostig Mazda 323 in på parkeringen där vi håller på att byta om. Ut snubblar fem märkliga individer i lätt slitna kläder och mohikanfrisyrer. Lidingölöpare? Knappast. Järfälla? Inte det heller. Turun Suunnistajat lag 8? Möjligtvis men nej. Några locals ramlar ner till badplatsen och jag vågar knappt titta dit. De kanske trodde att det var Jukolafest istället för Jukolatest…

Bisarr känsla 3: Så till själva orienteringen, Jukolatestet. Svårt, långt, mörkt och hårt. Inga reflexer bara skärmar i grönområden, som på Jukola. Går långsamt men rent och perfekt. På väg hemmåt och mot den supersvåra åttan möter jag ett helt gäng stillastående löpare mitt i skogen. Har något hänt? Nån som gjort illa sig? Känner märkligt nog inte igen någon av dem. Jag är koncentrerad på mitt men hinner uppfatta en Södertäljedräkt. Är det möjligt? Kan det finnas fler galningar här ute i det kolsvarta samtidigt som vi. Jag ilar vidare och ett par hundra meter senare på en stig kliver jag över en splirrans racercykel och en hjälm som ligger slängd. Vågar inte tänka på vad det kan vara!!! Mot min kontrolljävel nu bara och fan inte missa!!!

Bisarr känsla 4: Spikar tionde kontrollen lugnt och fint och inser att jag gått i princip prickfritt. Nu bara 300 meter till sista och sen mål. Börja slappna av och löper ut. Men va fan….? Vad är det här? Ingenting stämmer??? Var är jag? Irrar och irrar och dunkar tillslut ut i ett läskigt sommarstugeområde och får ändå inte ihop det. Upp på sluttningen igen, men nej. Ner till vägen och upp en sista gång, där är den ju! Bommade 8 minuter på sista kontrollen! Har väl aldrig hänt i världshistorien.

Summa: Ja, det var en bisarr kväll. En sån som fostrar och utvecklar. Rejäl och tuff nattorientering, med dyngsvår bana, luddig karta och vresig Södertörnsterräng. Jukolalikt men bisarrt!

/Trötta Tranan