Järlabloggen

Innan Brolin blir klar med sin sträcka tänkte jag att ta er med bakom kulisserna till Järlas 10mila success.

10mila

Först måste jag säga att jag har nog av olika anledningar aldrig varit så laddad och revanschsugen som inför årets 10-mila. Efter en träningsmängsmässigt bra vinter trots stora problem med hälsenorna, så har vårformen lyst med sin frånvaro. Dessa kassa hälsenor, dålig form och även en viss brist på motivation har resulterat i ett ytters sparsamt tävlande med Natt-SM som enda riktiga race. Så det måste ha varit svårt för grabbarna i truppen och Hasse, Göran och Axel att veta var de hade mig.

10-mila närmade sig och laget presenteras. Jag fick tydligen förtroendet att springa 5.e sträckan. Det första jag tänkte när jag så laguppställningen var: Jag kommer gå ut i täten! Med dom stabila killarna på sträcka 1-3 och sedan Olle på det, gör att han skulle kunna gå loss! Från och med det, så var det bara att förbereda sig på ungefär samma uppgiften som förra året.

På väg till TC så snackade jag med Axel som förklarade att Bejbom låg med bra på en plats runt 15. När sedan Olle dukade upp i tät i mitten på sin sträcka, så blev man självklart nervös, men ärligt talat faktiskt i så farligt som man kan tänkas tro. Jag tror faktiskt att jag var mentalt förberedd på ett liknande scenario. Olle kommer sedan in med tätklungan, vartefter en ganska stor grupp på 13lag rusade ut samtidigt.

Efter ett par minuter och några gafflingar senare så hade gruppen decimerats till en mindre tätklunga bestående av sex lag (Järla, Kalevan Rasti ,SNO, Turun Metsänkävijät, Lidingö och Halden). Glädjande nog så hade vi redan då ”ställt av” tuffa konkurrenter som Göteborg Kristiansand och Denseln. Denna grupp höll ihop från och till hela vägen in till växling, om än med olika gafflingar och vägval, t.ex. på långsträckan drog KR vänster och Halden rusade runt höger på olika vägval. Vi andra tvekade lite och körde sedan rakt på med Lidingö som anförare. Några minuter senare är alla ihop igen.

Stämplar till slut in sist i klungan väldigt nöjd med min insatts, där det känns som jag haft totalt kontroll hela vägen. Jag låg oftast en bit bak, men visste exakt var jag skulle hela tiden. Hade faktiskt en rätt kass dag rent fysiskt, men det spelar ingen roll för jag hade ändå inte kunna gjort mer. I stafett gäller det bara vara med på en mellansträcka som denna.

Sedan blev det sjukt spännande att följa när Järla-grabbarna slets sig med i täten sträcka efter sträcka tills det var dags att växla ut vår andra superstjärna som lätt kunde defilera hem bragden. Ett helt otroligt och fantastiskt bra resultat. Kul inte bara för löparna utan även för alla som lägger ned ett stort arbete runtomkring för att ge möjligheter till en sådan topprestation!

Jackson (Eremiten i Paradiset)

Grabbarna hade gjort jobbet bra på de första sträckorna och Bejbom höll på att plocka både tid och placeringar på tredje sträckan hörde jag av rapporteringarna från skogen. Det kändes bra och jag kunde ställa in mig på att få gå ut några få minuter efter. På förhand hade jag spanat in startfältet på min sträcka och lagt märke till en del namn som jag hade lite mer respekt för, bl a Kratov för Orion, och Myhren för Lidingö som båda är vassa nattlöpare. Orion gick det lite sämre för, men Lidingö förstod jag skulle få gå ut föra mig. Jag får kartan av Bejbom som skriker vilt, ”det är orientering som gäller nu Olle”. Mäktigt att se Bejboms ögon, där fanns bestämdhet, hårdhet, fokusering. Nu ska jag inte göra det sämre tänkte jag.

Min taktik blev på grund av utgångsläget ganska enkel, det gällde att springa så fort och rätt direkt från start och försöka plocka ikapp så mycket jag kunde av det jag låg efter, orienteringsmässigt försöka springa snålt i stockholmsterrängen och inte lämna sträcket i onödan. Jag visste väl också tankegången lite grann när det beslutades att jag skulle springa denna sträcka, så jag hade uppgiften ganska klar för mig, gå ikapp täten.

Jag springer iväg och har ca 30 sek upp till en liten klunga på fem lag. Strax efter ettan som är kort och enkel så får jag syn på gruppen som nästan känns lite som de har väntat in oss och tillsammans till tvåan så har det bildats ett gäng på nästan tio löpare. I stort sett direkt så blir jag framsläppt till täten och får orientera som jag vill. Mycket skönt detta tycker jag. Men också skönt att ha med sig ett gäng riktigt löpstarkt folk, likt Algers, Buud, Liljeqvist mm. De kan hjälpa till att pressa upp farten tänkte jag. Målet nummer ett är ju att försöka gå ikapp.

Jag försöker hitta ett lagom bra, snabbt tempo som jag ändå tror att jag ska klara av att hålla. Benen känns riktigt lätta denna dag, eller natt, och det känns bra. Trygg i orienteringen och jag får kontrollerna i början ganska bra. In mot femte kontrollen börjar jag inbilla mig att jag ser någon lampa som springer ut från sjätte. Vet dock inte om detta stämmer. Efter sedan en rejäl långsträcka till sjunde möter jag tätklungan in mot kontrollen. Riktigt gött, första kvittot på att vi har plockat in. Uppskattar att vi fortfarande har någon minut kvar, och försöker öka lite mer. Några kontroller senare efter ca halva banan, precis efter att ha passerat bron över Getaren får jag syn på ljuståget framför mig. Gött nu är vi ikapp. Algers kommer fram och tackar mig lite lätt, och jag kan pusta ut lite grann. Målet som jag haft är uppnått.

Känns bra i benen så försöker ta initiativet till 12:an, går riktigt bra. Springer sedan lite tekniskt sämre några kontroller men kan ändå hålla ganska bra koll. Myhren hjälper till att styra upp någon gång, han verkar riktigt säker. Börjar bli lite trött och funderar lite, rusningen i början kanske tagit på. Jag funderar på om jag ska börja bli lite taktisk, men börjar bli lite trött och märker att jag tappar fokus när jag börjar fundera på annat. Jag bestämmer mig för att springa på så fort och rätt jag kan så får jag se vad som händer.

Går rätt stabilt, missar lite på förvarningen innan gärdeslöpningen till näst sista, och släpper förbi några lag. Surt! Jobbar på in i mål, lämna över kartan till Jakob, känner mig helt okej nöjd.

En fin hård lång natt avklarad, men natten långt ifrån över. Jag får sedan uppleva mitt häftigaste 10-mila hittills. Mäktiga prestationer sträcka efter sträcka. Fantastiskt att följa kamraterna efter mig. Stort!

/Olle

Nu höjer vi temperaturen med Sicklaloppet! De kommande två helgerna står vi med en informationsmonter i Sickla Köpkvarter i gallerian för att ragga löpare. Kom förbi och kolla in! Hör av dig till Stina eller Emelie om du vill och kan hjälpa till.

En stort och fint pris lovar jag till den i Järla som raggar flest löpare! Hur många har just du övertygat hittills?

Nu gäller det att synas och höras på alla fronter. Full fart!

/Tranan

Efter en bra vinterträning och en stabil stafettform under vårsäsongen såg jag mycket fram emot att få springa mitt första 10mila för Järla Orientering. Jag fick förtroendet att springa tredje sträckan och hade min uppgift klar – ett säkert och stabilt lopp för att bädda för Olle på långa natten på bästa sätt.

Jag gick ut i slutet av en relativt stor klunga, ca 7 min efter täten. Valde att gå lite höger i början  ut på en väg och kände direkt att jag skulle få slita. Dagens ben var inte de bästa… Traskade ändå på fint och plockade mina kontroller utan större problem. Passerade några löpare och såg lampor skymta både framför och bakom från och till men körde hela tiden på i mitt eget tempo och i min egna bubbla.

Nere i det lurigare partiet söder om Getaren blev det snart betydligt fler löpare i skogen. Noterade att David Andersson, Malung, korsade min väg men insåg direkt att han måste ha en annan gaffling då han inte höll samma riktning som jag. Jag spikade min gaffel och kunde vid kontrollen efter, som var en TV-kontroll, stämpla sekunden bakom David. På den följande långsträckan bildades det en större klunga och jag noterade att den framförallt bestod av topplag. Kontrolltagningarna in mot mål blev relativt enkla då reflexerna hela tiden syntes på långt håll, väl upplysta av den stora gruppens gemensamma pannlyse.

Sista kilometrarna in mot mål som var mer löpbetonade gjorde dock att jag fick slita duktigt för att hålla uppe farten men visste att ”jag får vila sen”. När jag sprang ner mot sista kontrollen kunde jag höra speakern säga att de lag som nu är på väg in ligger på placeringarna 10 och uppåt och är ca 4 minuter efter täten. ”Gött” hann jag tänka innan jag pressade ur mig de sista krafterna in mot kartplanket där loket stod och väntade på att få avgå. Nöjd med att ha plockat in ett par minuter och ett antal placeringar låg jag ett tag kvar i gräset vid kartplanket och bara njöt av situationen – vi hade klarat av transportsträckorna och nattmaskinen var ute på jakt, nu kunde 10mila börja på riktigt!

/Bejbom

Uppladdad av Olle

Rapporter under Peters förstasträcka skvallrade om bra utgångsläge för mig, ut i fint sällskap dryga 2 minuter efter täten. Nervositeten som kommit och gått, under egentligen de närmsta 2 veckorna innan tävling, släppte i och med första kartkontakten. Under de inledande snabba kilometrarna försökte jag hålla mig lugn i klungan men i ingången till området Söder Getaren kändes tempot så lågt att jag var tvungen att gå upp i täten av klungan. Bara helt mörkt framåt, var vi i absolut tät? När man befinner sig där framme känns tempot inte speciellt högt, och det är lättare att ha bra kartkontakt, jämfört med längre ner i ledet. Trots detta drog vi iväg snett och inom loppet av några sekunder förbyttes total kontroll mot osäkerhet och stress. Det blev en miss på cirka 3 min, nu gällde det att jobba sig tillbaka till känslan av kontroll. Det gick fint och den avslutande halvmilen rullade på utan misstag och med härlig känsla skapad av finskledd 10-milaklunga och fantastisk skog. Växling i svansen av stora klungan och uppmötande av trotjänare Bejbom skrikande orden: Jönsson, TA HIT SKITEN!!

Startskottet går och flygrakan ligger öppen. Jag får en perfekt öppning ut från start och väljer att ta ett säkrare vägval genom att gå ut på vägen direkt efter startpunkten. Väl ute på vägen så börjar jag tveka inför mitt vägval till ettan, skall jag ta ett säkert vägval runt eller skall jag gå mera rakt på. Snackar lite med Kollba som har samma kontroll innan jag funderar vidare på vägvalet. När jag kommer fram till vägskälet så väljer jag det mera rakt på vägvalet då det ser något snabbare ut. Väl inne i skogen så börjar sikten tättna och jag känner att jag förmodligen valde fel väg. Jag trycker på lite extra för att inte hamna för långt efter de som möjligen valt den ”snabbare” runt vägen. När jag väl kommer in mot kontrollen så inser jag mycket riktigt att täten har varit där. De efterföljande kontrollerna plockar jag säkert parallellt med att jag höjt tempot en aning. Efter kontroll fyra skymtar jag förste man 100 meter framför mig och kan på så sätt känna lugnet. Min inriktning på en förstasträcka är alltid att jag vill veta vart täten befinner sig för då kan jag orientera i ett lugnt och avstressat tempo.

Mitt på banan kommer vi in i ett väldigt orienteringstekniskt och roligt område. Jag har full kontroll på min orientering samtidigt som jag möts av många vilsna själar. Detta stärker mitt självförtroende och inför banans enklaste kontroll ute på hygget så laddar jag på för mycket och gör min enda kontrollbom. Uppfattade aldrig hyggeskanten och sprang således för långt. 1 minuts misstag lämnade jag bakom mig och för ett ögonblick så höjdes pulsen igen då jag fick börja jobba mig upp genom fältet. Bra orientering i stundtals ensamhet avslutade mitt lopp. Min uppgift att föra in laget med tätkänning ansåg jag vara avklarad i och med att jag lämnade över kartan som 20:e man visserligen 2 minuter efter en mindre grupp som gått loss men jag visste ju vad mina lagkompisar kan prestera så jag kände mig trygg i kroppen.

/Str 1
str 2 kommer…

I god stil på Gamla Värmdövägen vid Nacka kyrka

Riktigt så spänstig som Johan Wissman är han inte vår Anders Asplund. Men uthållig är han. Nu är det äntligen dags för den efterlängtade promenaden, från hemmet i Saltis till jobbet i Solna. En nätt liten sträcka på 22 km.

Bakrunden är den utfästelse AA gjorde för ett par år sedan för att sporra Järla till starkare prestationer i stafetterna. Länge har IFK Lidingö varit totalt dominerande i Stockholm i de stora stafetterna. Seriöst och bra arbete har gett dem den positionen. Därför sa AA att ”Om Järla slår Lidingö i damklassen eller herrklassen på Tiomila, Jukola eller SM-stafetten så lovar jag att gå till jobbet”.

Åren har gått och Anders har lugnt kunnat krypa in i sin varma och sköna bil ohotad varje morgon. Tills i söndags då verkligenheten hann ikapp och Järla tvålade dit Lidingö på Tiomila.

Nu på fredag 6 maj är det dags för den stora promenaden och Anders kommer att behöva allt stöd han kan längs resan iförd Järlakläder och samurajflaggan. Drickalangning, bananer, hejande och bildtagning som bevis. Möt upp längs resan!

Gångsträcka och passertider:
Start: Sätravägen Igelboda kl 05.50
Grötfatet
Drevinge ängar
Kolbottensjön
Kranglanbron kl 07.20
Storängen
Järla Station
Danvikstull
Slussen kl 08.50
Centralen
Korsningen Drottninggatan/Tegnergatan kl 09.30
Karolinska
Mål: Råsundavägen 12 Haga Norra kl 10.30

/tt

Foto: Marcus Ericsson/Bildbyrån.