En sen eftermiddag strax innan jul vid Järlagården. Skymningen kommer och det snöar för fullt. Axl och jag håller på att lasta granar till törstande köpare i Sickla. Plötsligt kommer en dam plufsande i den tunga och decimeterhöga nysön på parkeringen. ”Är det tänt på elljusspåret?” frågar hon. Axl och jag stirrar förvånat på henne och säger att det är det nog men att det nog är svårt att ta sig fram där då det bara i skidspår däruppe.
Hon mumlar nått och stapplar vidare över parkeringen bort mot Järlas anslutning till elljusspåret. Jag säger ”Det är kanske enklare att du går där det är plogat, på cykelvägen nere längs Ältavägen, det är avstängt för gående där du går nu.” Plötsligt vänder hon sig om och skriker som besatt till oss
”JAG HAR BOTT OCH GÅTT HÄR SEN JAG VAR SEX ÅR, JAG GÅR VAR JAG VILL!!!”.
”Ja, ja, ta det lugnt, det blir säkert bra”, får hon till svar av oss och vi fortsätter och lasta granar.
En stund senare händer det otroligt märkliga då vi hör skrapande konstiga ljud nere från vägen. Vi tittar upp och väntar på nästa galning. Vi får se ett äldre par i täckbyxor och stora dunjackor som skrapar och hasar sig fram på skidor på den nyplogade asfalten på Hästahagsvägen. En sista gång tittar vi på varandra och bara skakar på huvudena.
Vad håller folk på med??? Åker skidor på asfalten där det är plogat för biltrafik och går i djupsnön där det är skidspår.
Ur led är tiden…
Gott Nytt År!
/tt
Speak Your Mind