Sträcka 8

Innan stafetten analyserade jag att det kunne bli utspridt i början
och mitt drömscenario var att vi skulle ligga bra med innan långa
natten, hamna i en inte alltför stor klunga genom långa natten och sen
försöka hänga ligga kvar i täten. Två år i rad hade vi varit med täten
på långa, ifjol med topp-6 känning helt till på näst sista. I år
visste jag att vi hade ett lag som kunne komma bland någonstans runt
5-10 plats. När drömscenaioet gick in och sen 5-6-7-sträckan verkligen
presterade på topp blev jag riktigt motiverad för att hålla Järla kvar
i den lilla 3-mannagruppen som utkristalliserats. När de få meterna vi
haft upp till tätklungan precis blev så stort att jag inte fick någon
ögonkontakt fick jag snabbt omställa mig till att jag mest sannolikt
skulle få köra helt själv. Jag följde ändå min förutbestämda taktik om
att gå hårt från start och spika de 3 förste kontrollerna. När jag sen
såg SNO redan vid tvåan och Kalevan Rasti vid trean kunne jag luta mig
lite tillbaks. Det gick i bra tempo i snabbsprungna områden, men när
vi kom i skogen kände jag att jag kunne vara med och ta intiativet.
Det var dock innan jag började få magondt, det första av 3 perioder
där jag hade tillräckligt med att kämpa mig med. Efter att vid
spångarna kommit upp i front känt mig stark skiftade terrängen till
lite mer snabblöpt igen. Väl vetande om att gafflingerna nu mest
sannolikt ville dyka upp fokuserade jag mer på att springa
individuellt. De kom tyvärr aldrig och min lite defensiva taktik
straffade sig, och jag fick kämpa för att komma ikapp. Kom precis
ikapp till näst sista, men drog snett och la en halvminut. Riktigt
bittert. Men efter att ha analyserat läget lite mer noggrant kunna jag
konstatera att vi trots allt hade säkrat en topp-4-placering och kunne
bara njuta sista två sträckorna. En efterlängtad succé efter en rad
med stång-ut!

/Espen

Uppladdat av Olle