Sträcka 1

Startskottet går och flygrakan ligger öppen. Jag får en perfekt öppning ut från start och väljer att ta ett säkrare vägval genom att gå ut på vägen direkt efter startpunkten. Väl ute på vägen så börjar jag tveka inför mitt vägval till ettan, skall jag ta ett säkert vägval runt eller skall jag gå mera rakt på. Snackar lite med Kollba som har samma kontroll innan jag funderar vidare på vägvalet. När jag kommer fram till vägskälet så väljer jag det mera rakt på vägvalet då det ser något snabbare ut. Väl inne i skogen så börjar sikten tättna och jag känner att jag förmodligen valde fel väg. Jag trycker på lite extra för att inte hamna för långt efter de som möjligen valt den ”snabbare” runt vägen. När jag väl kommer in mot kontrollen så inser jag mycket riktigt att täten har varit där. De efterföljande kontrollerna plockar jag säkert parallellt med att jag höjt tempot en aning. Efter kontroll fyra skymtar jag förste man 100 meter framför mig och kan på så sätt känna lugnet. Min inriktning på en förstasträcka är alltid att jag vill veta vart täten befinner sig för då kan jag orientera i ett lugnt och avstressat tempo.

Mitt på banan kommer vi in i ett väldigt orienteringstekniskt och roligt område. Jag har full kontroll på min orientering samtidigt som jag möts av många vilsna själar. Detta stärker mitt självförtroende och inför banans enklaste kontroll ute på hygget så laddar jag på för mycket och gör min enda kontrollbom. Uppfattade aldrig hyggeskanten och sprang således för långt. 1 minuts misstag lämnade jag bakom mig och för ett ögonblick så höjdes pulsen igen då jag fick börja jobba mig upp genom fältet. Bra orientering i stundtals ensamhet avslutade mitt lopp. Min uppgift att föra in laget med tätkänning ansåg jag vara avklarad i och med att jag lämnade över kartan som 20:e man visserligen 2 minuter efter en mindre grupp som gått loss men jag visste ju vad mina lagkompisar kan prestera så jag kände mig trygg i kroppen.

/Str 1
str 2 kommer…