En bisarr fredagskväll

Bisarr känsla 1: Fredagskväll sent i maj. Istället för hemmets lugna vrå ska jag  till Ådran för Jukolatest. I skymningen glider jag fram i ett skumt sommarstugeområde som påminner om en blandning av nybyggarsamhälle, amerikanska mellanvästern och det inre av Småland. Påbyggda små stugor med tomter fulla av bråte, bilvrak och motorcyklar. Folk som tittar misstänkt bakom gardiner. Har ni sett ”Den sista färden” så vet ni känslan.

Bisarr känsla 2: Helt plötsligt skramlar en gammal rostig Mazda 323 in på parkeringen där vi håller på att byta om. Ut snubblar fem märkliga individer i lätt slitna kläder och mohikanfrisyrer. Lidingölöpare? Knappast. Järfälla? Inte det heller. Turun Suunnistajat lag 8? Möjligtvis men nej. Några locals ramlar ner till badplatsen och jag vågar knappt titta dit. De kanske trodde att det var Jukolafest istället för Jukolatest…

Bisarr känsla 3: Så till själva orienteringen, Jukolatestet. Svårt, långt, mörkt och hårt. Inga reflexer bara skärmar i grönområden, som på Jukola. Går långsamt men rent och perfekt. På väg hemmåt och mot den supersvåra åttan möter jag ett helt gäng stillastående löpare mitt i skogen. Har något hänt? Nån som gjort illa sig? Känner märkligt nog inte igen någon av dem. Jag är koncentrerad på mitt men hinner uppfatta en Södertäljedräkt. Är det möjligt? Kan det finnas fler galningar här ute i det kolsvarta samtidigt som vi. Jag ilar vidare och ett par hundra meter senare på en stig kliver jag över en splirrans racercykel och en hjälm som ligger slängd. Vågar inte tänka på vad det kan vara!!! Mot min kontrolljävel nu bara och fan inte missa!!!

Bisarr känsla 4: Spikar tionde kontrollen lugnt och fint och inser att jag gått i princip prickfritt. Nu bara 300 meter till sista och sen mål. Börja slappna av och löper ut. Men va fan….? Vad är det här? Ingenting stämmer??? Var är jag? Irrar och irrar och dunkar tillslut ut i ett läskigt sommarstugeområde och får ändå inte ihop det. Upp på sluttningen igen, men nej. Ner till vägen och upp en sista gång, där är den ju! Bommade 8 minuter på sista kontrollen! Har väl aldrig hänt i världshistorien.

Summa: Ja, det var en bisarr kväll. En sån som fostrar och utvecklar. Rejäl och tuff nattorientering, med dyngsvår bana, luddig karta och vresig Södertörnsterräng. Jukolalikt men bisarrt!

/Trötta Tranan