Blev av med gipset idag, fyra veckor efter vurpan på långpasset med Axel. Enastående skönt! Men det som fanns där under var ingen rolig syn. Svullen, stel, öm, blå, röd och en allmänt hängig klump till hand uppstöttad av en titanplatta med sju små skruvar.
Men jag är ju inte den enda handgipsade i Järla. Kollberg och Mark bär nu stolt gipsklumpar runt händerna.
Ingen belastning alls på tre veckor, full belastning efter två månader. Tur att det finns löparskor då skidorna nog gör sig bättre i källaren den här vintern…
/Trötta Tranan
Hörrönini grabbar!
Inga sura miner nu… 🙂 Se det som att det var tur att det var händerna som ”skulle vila” och inte fötterna. Vet att det känns tungt nu när snön äntligen kommit till 08, men löprundor på knarrande snö går heller inte av för hackor… Tror att när orienteringssäsongen väl sätter igång kommer ni alla handpajade grabs att stå taggade vid startlinjen. God Jul på er alla!
BM
Kan trösta dig med att även jag har en paj hand. Sitter inne och drömmer om långa skidpass i denna vinterdröm, men som för mig blivit en mardröm…
Du är inte fast bara i titan – nu blir Du fast även i alla säkerhetskontroller!