Fjällorienteringsnostalgi

Det gläder mig att se att vi har tre Järlapatruller i årets Fjällorientering som drog igång idag utanför Funäsdalen. Lika mycket smärtar det mig att se hur den här klassiska tävlingen har minskat i storlek. Ellen och My i öppen lång, Kreissan och Sandström i D50 och firma Engberg i den största klassen mixed kort.

Själv har jag tre fjällorienteringar i arkivet, alla i juniorklassen. Tuffa tag, många patruller och 20 km per dag i tre dagar. Första gången i Gäddede med bas hemma hos Ragge. Tjockdimma på fjället och mycket snö kvar på sluttningarna. I par med Jonas Rodhe fick vi det tungt. Studentfesterna hade tagit hårt på Rodhe den våren så han kastade in handduken efter första etappen. Slet mig runt i dimman med Kivisäkk de andra två. Jonas och Harald tuggade på i H21 på sina tremilaetapper mot Wassberg, Mieto och grabbarna.

Andra året i Bruksvallarna med lumparkompis Rönnbäck från idrottspluton hand i hand. En norrbottning av särskilt hårt virke. Stort startfält, tokrusning första dagen men vi hängde med bra ända till i slutet av sista etappen då vi förirrade oss bland vidriga fjällbusksnår. Bröderna Auckland knäckte lumparkompis Niklas Jonsson, som redan då var i med längdlandslaget, och hans parkamrat Westin i en spurtduell.

Sista året minns jag minst av. I par med en förvirrad Gustavsbergare höll vi på att få solsting redan första etappen när värmen låg och dallrade över fjällhedarna.

Hursomhelst kan tävlingen rekommenderas som upplevelse. Vilka kör nästa år? Vi säger lycka till våra Black Beauties på fjället!

/tranan