Så har tourgeneralen A Mattsson släppt tävlingsdatumen för vinterns tour. Det vankas mycket natt! Bäst lampa vinner.

Etapp 1: 3 december, natt lång gemensam start, Finntorp.
Etapp 2: 9 januari, natt medel, individuell start, Åkersberga.
Etapp 3: 28 januari, natt, Järlagården.
Etapp 4: 25 februari, natt.
Etapp 5: 18 mars, skymning/natt.

Skriv in i almanackan och anmäl dig via nya anmälningsfunktionen på hemsidan. Vem tar hand om etapp 3, 4 och 5 och vilka överraskningar erbjuds? Blir det öppna eldar i boet på sista etappen även i år? Frågorna är många och kampen går vidare.

/tt

Blev av med gipset idag, fyra veckor efter vurpan på långpasset med Axel. Enastående skönt! Men det som fanns där under var ingen rolig syn. Svullen, stel, öm, blå, röd och en allmänt hängig klump till hand uppstöttad av en titanplatta med sju små skruvar.

Men jag är ju inte den enda handgipsade i Järla. Kollberg och Mark bär nu stolt gipsklumpar runt händerna.

Ingen belastning alls på tre veckor, full belastning efter två månader. Tur att det finns löparskor då skidorna nog gör sig bättre i källaren den här vintern…

/Trötta Tranan

Ryssbergsnattens köld är hård, stjärnor gnistra och glimma.
Kuperingen är stor nog för en lord,
Må bäste man vinna.

/Arrangören

På måndag startar vi vägen mot ett starkare och snabbare steg i skogen 2010! David Fridell från Spårvägen Friidrott kommer sju gånger under vintern att grilla elitgruppen och andra sugna att få ett bättre, snabbare och spänstigare steg och bättre hållning i skogen på väg mot våra mål.

De här gångerna kommer David att vara på plats och sköta träningen:
Måndag 30 nov
Måndag 14 dec
Torsdag 21 jan
Måndag 1 februari
Torsdag 18 februari
Måndag 1 mars
Torsdag 25 mars

”Alla ska med!”

/Elitkommittén

Torsdag 3 december, kl 18.00 i Finntorp.

Är du inte anmäld till första etappen? Gör det här, senast 1 dec.

/Tranan

Det blev en lång söndag, en ovanligt lång söndag. Först ett långpass från Järlagården och sen ett långt långpass på akuten. Det som först bara var ett snubblande steg vid en myr blev en mardröm.

Lämnade Järlagården vid 14 och drog till Nacka Närakut för att titta till min nu rätt ömma och åt fel håll pekande lillfinger. Kö, smärtstillande, undersökning, röntken, undersökning och remiss till SÖS. Härligt, sös-akuten en söndagseftermiddag är en av Sveriges mest tättbefolkade platser. Fem timmars kö och undersökning, nya röntkenplåtar då uppkoppling mot Nacka inte funkade, mer väntan, undersökning, sova lite, hungrig och började förlora hoppet.

Ny undersökning med en tvekande läkare som sprang mellan kärringars brutna lårbenshalsar, bilolyckor och mig. ”Jag ska försöka dra fingret rätt så gipsar vi sen, det kan göra lite ont…” Bara bedövningssprutan fick mig att ana oro! Nära svimma när han tog i för kung och fosterland, gips och en tredje sväng in på röntken. Ny väntan och sen beskedet; ”Det ser inte bra ut, åk hem och sov”.

Förvirrad och omtumlad i bilen och kl 02.30 en grillad med räksallad på Statoil i Hammarby Sjöstad. Sen sängen.  Väckt kl 08.05 av samma läkare med beskedet; ”Det får bli operation, nästa vecka, om vi ska få nån ordning på din hand.”

Så här sitter jag nu med armen i paket och är laddad som tusan för lägret i Vemdalen i helgen. Skam den som ger sig!

/Väldigt Trötta Tranan

Vi har sett henne pumpa styrka, vi har sett henne krossa med pannlampa och vi har sett hennes axel åka ur led när hon pushar som mest. Ellinor väljer nu definitivt Järla. Grymt välkommen!

Damgänget förstärks därmed ännu ett snäpp och Ellinor kommer att vara med och kriga om platserna i vår.

Redan nästa helg får vi se Ellinor med skidor i Vemdalen!

/Elitkommittén

På grund av några återbud och ommöbleringar av platser i bilar finns det just nu 1 st plats ledig i bussen till träningslägret i Vemdalen 26-29 november + plats i stuga. Vemdalsskalet står pall blidvädret som dragit in över hela Sverige. 30 cm snö och 30 km spår just nu. Mer info kommer till anmälda inom kort.

Först till kvarn. Hör av dig till Erik eller Fredrik.

/Skidkommittén

Förrätt: Nordsvensk knäcke med smör, julost och saltgurka och Bosse-special: kaviar.
Huvudrätt: Timjandoftande ärtsoppa med fläsklägg och stark senap.
Efterrätt: Blåbärssoppa i fäders spår för framtids segrar.
Dessert: Kaffe och pepparkakor.

Välkommen!

/Soppakockarna Henke, Fredrik, Greta

Det är inte ofta det händer. Men nu har det hänt igen. Jag vet precis när det var senaste gången, på ett 15 km fristils-DM på Ursvik för fyra år sedan. Det är bara sådana gånger det händer, att man tar ut sig så till den grad att det verkligen smakar blod i munnen. Jag visste det direkt, den där karaktäristiska järnsmaken som får mig att stoppa in fingrarna i munnen för att se om de är röda. Men det är dom inte, det bara smakar blod för att du är så jävla trött och slutkörd.

Men nu var det inte ett DM-lopp på skidor utan efter två dagars fruktansvärd stenhård träning med Järla. Låt mig berätta. I måndags tvingade Maria oss till spänstträning med hundratalet nya övningar. Upphopp, utfallssteg, mångsteg, bakåtlöpning och övningar där det bara smällde till tills jag blev alldeles förvirrad och musklerna bara darrade så jag var tvungen att panikstretcha efter en halvtimme.

Dagen efter tvingade jag min kropp som fortfarande darrade men som kändes okej att köra fyraminutersintervaller från Järlagården. Med en lånad lampa likt en långtradarstrålkastare kände jag mig åtminstone ha lite självförtroende även om ångesten inför dessa jävliga intervaller fanns där i magsäcken nånstans redan på eftermidagen. På gärdet och det är bara några minuter kvar, blicken börjar flacka, adrenalinet rinner till och det knyter sig lite i magen. Jag vill bara vara först, starkast och snabbast men jag vet att jag har mina övermän så jag får inrikta mig på att ge mina jämnbördiga en match. Jag älskar det, jag ska inte vika mig en tum, jag ska ta i tills det inte finns nått mer att hämta tills syra sprutar ut ur porerna.

Jag är nog en självplågare ändå, men jag gillar det och jag älskar gemenskapen just kring ett stenhårt intervallpass i november. En sekunden är det likt slagfältet i Poltava och alla lampor du ser vill du bara springa ifrån och sticka ner med en bajonett, nästa sekund skrattar du tillsammans och peppar varandra.

Ligger där bakom Elin för att jag vet att hon är grymt jämn och jag tar rygg varje intervall som känns så fruktansvärt lång. Höglund är stark, korta vassa steg, men ojämn. Och den nya engelsmannen Mark verkar vara av det rätta virket, stål och aluminium. Han ger sig inte och knäcker mig fullständigt på sista intervallen. Olle peppar på sista rundan, ”kom igen nu Tranan” skriker han och får mig att lyfta några procent tills kroppen fullständigt känns som gummi.

Sista intervallen är klar och järnsmaken rinner till i munnen. Jag vet att jag gjort mitt yttersta. Två stenhårda pass två dagar i rad. Nu får det bli sängen.

Kan säga att jag knappt har kunnat gå upprätt i veckan. Träningsvärken sedan i måndags har varit som en märla i mina baksidor och säte. I onsdags kunde jag knappt sitta ner, bara stå upp, stilla stilla. Men det är konstigt att det är samma sak  varje år. I november och december är jag mer träningssugen än en nykläckt senior. Jag kan köra hur mycket som helst till jag fullständigt stupar och det är bara så skönt. Muskelfibrer som trasas sönder och samman och som läker ihop till dubbel storlek. Jag är en självplågare.

/Trötta Tranan