Ett lite sorgligt avsked

Nu har dom gjort sitt, mina Madshus- 85. Eller ”Madhouse” som Ragge kallade dem. En epok är över.

Dom fick hänga med på min premiärtur 2014 igår morse: Ganska bra hållfastighet faktistk  för  ett par 29 år gamla lagg, men så var det ju ”dubbelbox” i skidorna som vi då var grymt imponerande av. Faktum är att det här var mina första skidor med svartbelag, också det coolt på en tiden, även om Rossignol i år gått tillbaka till transparent belag på sina racingmodeller.

Jag köpte tre eller fyra par av den här modellen 1985 när Lente fixade B-kontrakt med Madshus till hela skidsektionen. De har hängt med mig genom åren sedan dess. Faktum är att det här var ett udda par, en skida 205 cm och en 210 cm. De andra fem sex skidorna har jag knäckt tidigare, nu är det bara en kvar, det får bli en reservskida.

Igår morse small de av på premiärturen i Erstavik. Körde Saltis golf, Knipträsk, stolpladan, Erstaviksgärdet, Skogshyddan och sen hade de gjort sitt.

Vi har haft mycket kul ihop, jag och mina Madshus. Allra bäst gick de nog på en GP-tävling i Stugun i Jämtland i slutet av 80-talet. Långt och storkuperat. Juniorklass och jag minns att det var vårvinterväder med vidriga förhållanden. Nysnö, is och regn. Inget gled och inget fäste. Harald Stjernström fick till en kanonvallning på mina Madshus. Magisk vallning och ha la en struktur som var lika grov som kanalerna i Holland. Han använde nått gammalt snickarverktyg från hans morfar i Skutskär har jag för mig. Jag flög fram och orienteringen stämde.

Minns att jag ställde av Rune Larsson, Dala-Järna uppför ett hygge på ett toksmalt skoterspår. Han såg ut som ett frågetecken när jag högg mig förbi. Jag och mina Madshus blev trea efter Dick Larsson, Hulåns IF och Anders Lövgren, OK Milan. Längre ner i listan fanns Peter Höglund (då OK Milan) och Ronnie Dahlgren (då Filipstads SF).

Sen dess har vi varit riktigt kära, jag och mina Madshus. Men nu är det slut.

/Trötta Tranan