Hi folks! Nu är det dags för några ord från coachen: imponerande prestationer som iakttas från min stol:
– Eftersom banläggning och -ritning i år tillkommer bland mina kvällsuppgifter (inga färdiga träningspass) blir det inte mycket tid över för matlagning… inga beordrande ord behövs dock för att bordet beläggs med läckra pastarätter varje kväll. Järlaungarna har växt upp och blivit mycket mera självgående… lr var det bara initiaivtagar-eliten som hängt med i år?
– När träningsmotivationen av de närvarande sportskanonerna når höjder som motsvarar bergstopparna här, spelar ett lågt deltagarantal ingen roll för att nedlagt arbete för banläggning och kontrollutsättning ska kännas motiverande och givande!
– Alla träningsformer och terrängtyper mottas av euforie och ironiska utrop som ”oj, oj, oj, va tråkigt!”
– Frågan var samma varje dag: när ska vi ta vilodag? – Då vi lät motivationen bestämma över detta, blev det såklart aldrig av med en sådan! – Va tråkigt!
– Och vilket tråkigt väder, vilka tråkiga vyer, vilken tråkig terräng, vilket tråkigt gäng, – va tråkigt vi har asså, …. vi läääängtar hem!
/Coachen
Speak Your Mind